Jag vet verkligen inte hur jag skall förhålla mig till Benjamin Brittens The Rape of Lucretia, och därmed vet jag heller egentligen inte hur jag ska kunna kritisera uppsättningen på Den Norske Opera og Ballett, så jag ska försöka att säga så lite som möjligt i den här texten.
Så gör de alla, ja i alla fall fall kvinnorna. Eller? I Ole Anders Tandbergs värld öppnar andra akt av Cosí fan tutte med att alla, kvinnor som män, kopulerar i tält. Mycket är kollektivt i den här föreställningen. Klipper en i kören gräs, så klipper alla gräs. Ligger en och slöar i en fåtölj …
Vanans makt är stor. Tydligen är den så pass stor att man kan tänkas ropa bu efter en föreställning. Det hela gäller Stockholmsoperans besök i Oslo med Glucks Orphée i regi av Mats Ek. Självklart hade de buande fel, men jag är ändå tacksam att vi fick se konst som berörde och upprörde så pass …
Visserligen visste jag redan tidigare att jag var förälskad i Anna Netrebko, men när jag ser I Puritani vet jag det ännu mera. Operan är egentligen en vits. Maken till tunn handling får man leta länge efter. Förvisso är dess historiska bakgrund allvarlig till tusen, och kärlek är likaså ett tema att ta på yttersta …
Julen närmar sig med stormsteg, och framför mig på bordet ligger den mest imponerande norska bokutgivningen jag sett på länge. Norges opera & balletthistorie är skriven för första gång. Resultatet är ett på alla sätt mastodontiskt praktverk, och mitt ’argh!’ har två sidor.
Att konst inte kan kvantifieras är knappast en nyhet. Ändå skulle man kunna kritisera tolkningen som en skandinavisk bas gör av Furst Gremin för att den saknar djup och tyngd. Det måste mullra i basen och vibratot måste ha en viss form. Övertonsspektret måste vara på ett speciellt sätt så att det klingar av hundratals …
När Renée Fleming viskar såsom hon gjorde i ”J’ai versé le poison” från Massenets Cléopâtre, då uppvisar hon röstkvaliteter som är helt unika i världen. Som få andra sopraner kan hon få ett lågt register att klinga övertygande och bärande, trots att hennes röst är mycket återhållsam. När Fleming gästade Oslo konserthus började aftonen med …
I afton öppnade inomhussäsongen för allvar i Den Norske Opera og Ballett, och det hela var underbart. Paul Currans regi är visserligen helt traditionell. Egentligen tycker jag att det är svårt att kritisera sådan regi – och jag säger medvetet ”sådan” för det vi såg här har vi sett otaliga gånger. Det här är ett …
Sist jag såg Enleveringen från Seraljen fick jag bevittna avskurna bröstvårtor, sånger rakt in i rollfigurernas fittor (ursäkta språket, men det harmonierar med föreställningens art), läderremmar och allsköns andra medel som försökte provocera publiken. Det lyckades, men inte när jag såg föreställningen på Festspelen i Bergen 2007. Några år tidigare, 2004, när föreställningen hade sin …
Jag skrev nyligen med stor entusiasm om en produktion av La Traviata på DVD. Denna var en del av en box med tre Verdi-produktioner (jag räknar med att de är tillgängliga som enskilda utgivningar). Jag hoppades innerligt att det skulle fortsätta i samma höga klass när jag kom till nästa, nämligen Macbeth.
Få artikler om klassisk musikk og annet spennende