Så gör de alla, ja i alla fall fall kvinnorna. Eller? I Ole Anders Tandbergs värld öppnar andra akt av Cosí fan tutte med att alla, kvinnor som män, kopulerar i tält. Mycket är kollektivt i den här föreställningen. Klipper en i kören gräs, så klipper alla gräs. Ligger en och slöar i en fåtölj gör alla det. Regin speglar att en är för alla och alla är för en. Är du på eller utanför scenen är det samma. Moralen och vårt sätt att vara angår oss alla.
Obehagliga sanningar avslöjas under naket ljus. Ljusrör utan skärmar gör allt grällt. Ljuset sticker i ögonen, precis såsom sanningen som vi inte önskar att se. Så är frågan vilken sanningen är. Är vi människor biologi? Är vi kött och drifter eller har vi ett val? Kanske är det så att vi är kött men att vi har något att säga om hur vi disponerar oss själva?
Sist jag såg en Tandbergföreställning var Poppeas Kröning, vilket var ett rent elände så länge som jag orkade vara kvar på föreställningen. Jag missade tydligen höjdpunkten där scenen låg badad i blod på ett sätt som fortfarande omtalas i norska media. Halvvägs ut i föreställningen hade vi sett skådespelare som var stela som metall. I Cosí var det hellre rask humor vi fick se. Vi möttes av käcka personligheter som fick oss att skratta åt Da Pontes flera hundra år gamla text, vilket väl i förlängningen innebär att vi skrattar åt och med oss själva. Vissa problem går visst inte ut ur tiden.
Musikaliskt var föreställningen ojämn. Först fick vi höra en ostabil orkester som inte helt fann stadgan under fötterna. Så kom en medelmåttig sångare in (Ferrando), så en ganska ok en (Guglielmo) och så en riktigt bra en (Johan Edström som Don Alfonso). Såväl Edström som Malin Byström (Fiordiligi) var härliga aktörer. Det här var buskis! Båda, och kanske särskilt den sistnämnda, hade dessutom ett röstmässigt tryck och en fantasi nog till att humorn, allvaret och parodin skulle röra.
Av Stockholmsoperans två föreställningar som de visat här i Oslo är det tydligt att båda varit ytterst genomförda regimässigt. Detta har varit strålande musikteater. Hoppas att de kan lyftas musikaliskt också. Orkestern har dock varit en besvikelse båda gångerna.
23/1 2011, Stockholmsoperan i Oslo
Mozart: Cosí fan tutte
