200 år med «Glade jul» eller «Stille natt»
I kveld er det 200 år siden «Stille Nacht» så dagens lys. Les mitt essay om den i Klassekampen
Nyanser av sort og hvitt
Den nasjonale operas oppsetning av Bellinis I Capuleti e i Montecchi er briljant fra ende til annen.
Sanger fra graven
Andrea Quinn dirigerer operaorkestret. Quinn er ekspert på å dirigere til ballett.
Kulturpolitisk scoop
Den nye musikksjefen til Den Norske Opera og Ballett, Karl-Heinz Steffens, presenterte seg i går for sitt norske publikum. Jeg hadde egentlig tenkt å skrive en anmeldelse av ham her på bloggen, men konserten var så fabelaktig god, og Steffens
Hvilket lydanlegg jeg bruker
Mandag 3/10 handlet min artikkel i Klassekampen om den fantastiske lyden som produksjonsselskapet Lindberg Lyd produserer på sin egen label 2L. Når lydens mobile aspekter er blitt til den viktigste kvalitetsfaktoren kan det være vanskelig å forstå hva som er
En helt tilfeldig kritikk – litt mimring
Det er en drøm å skrive for Klassekampen. Jeg har jobbet som kritiker fra 2003, men jeg har aldri opplevd å jobbe sammen med redaktører som har tid til samtaler, utvikling av tekster, planlegging, et seminar samt en kaffe i
Nominert til «Årets kritikk»
Min anmeldelse «Åndelige møter» fra Klassekampen 9/11, 2015 er blitt nominert til prisen «Årets kritikk». Prisen er et samarbeid mellom Norsk kritikerlags seksjon for teater, musikk og dans, Festspillene i Bergen og Norsk teater- og orkesterforening. Her er anmeldelsen: CD:
Gå på den här konserten!
I morgon kommer Akademie für alte Musik på besök till Oslo Kammermusikkfestival. Det kommer att bli en helt otrolig konsert, och det finns fortfarande biljetter kvar! Jag har skrivit om dem flera gånger tidigare. Här är en artikel där den
VM i Madama Butterfly
Att Hui He sjunger Cio-Cio-San (Madama Butterfly) i återupptagningen av Madama Butterfly är helt fantastiskt. Kvinnan slog igenom med rollen, sjöng den på Madama Butterflys hundraårsjubileumsföreställning i Italien, och har gästat närmast samtliga av världens allra största operahus. Hon har
Ettertanken: 11/9 2013, «Lecture on Nothing»
John Cages ”Lecture on Nothing” er ifølge Cageeksperten Andersson hans aller vakreste verk. Forelesningen er et stykke rytmisk poesi som ikke bare klinger vakkert, men det vil få tilhøreren til å komme i en meditativ tilstand. Det eksemplifiserer også kjernen
Levande musik
Få koreografer låter sitt musikaliska intresse speglas i dansen såsom Nacho Duato gör. Han är som en gammal klassiker som låter dansen vara musikens underdånige tjänare. Ändock: begränsningar är frihetens nödvändighet. Absolut frihet kan endast resultera i nonsens då absolut
Bottennapp
De tråkigaste operarecensioner jag vet att läsa är de som omtalar föreställningen som om den vore en konsert. Opera är en form av teater, och sången måste alltid sättas i ett dramatiskt perspektiv. Nu är jag emellertid nödd och tvungen
Uttjänt orkester i ny skrud
I have criticized the Norwegian Chamber Orchestra so many times that I’ve become tired of repeating the criticism. I think that the core of the problem is the gambling leader. It is not the leader’s competence I question, but that
Kongress-prat och något om Artistic vs. Performance Research
I förra veckan var jag i Stockholm för den nordiska kongressen för musikvetenskap som går av stapeln vart fjärde år. Jag måste säga att jag börjar bli en ganska råbarkad konferensdeltagare. På vägen har gjort mig ganska många reflektioner över
Makalös underhållning och transportsträckor
Det är länge sedan jag blivit så underhållen av att gå på dansföreställning som när jag i afton såg den norska Nasjonalballettens möte med breakdance-gruppen KingWingsCrew. Här var dukat för ett strålande möte, och de respektive grupperna plockade fram något
Sällsynt meningsfullt programhäfte
Jag har inte förstått varför man skall ta betalt för programhäften. Summorna som kommer in är alltför små för att det skall vara administrationen värt. De stora slantarna kommer in genom annonsörer och sponsorer som får visa sig fram i
Nyskapande Trollflöjt
I Rikard Bergqvists Trollflöjten på Göteborgsoperan är Taminos roll som ädel och modig prins kraftigt nedtonad. När ridån går upp befinner vi oss på en fest på landet. Tamino är otillpass. Han får inte kontakt med andra. Han förstår inte