Jag skrev häromdagen begeistrat om första akten från en La Traviata-DVD. De resterande akterna fortsatte med högt tempo. Jag måste säga att för mig var den här produktionen som att se Verdis verk med nya ögon.
Fortsättningen som följer Read More »
För oss som är svaga för fina underkläder är detta en utmärkt produktion. Violetta sjunger stora delar av första akt i negligé och kroppen är inte helt oäven. Emellertid skall det långt mera till för att göra La Traviata spännande. Jag förstår operans historiska värde som den första med ett helt realistiskt vardagligt tema, som
Mer än bara underkläder Read More »
Det borde verkligen inte finnas kvar biljetter till Don Pasquale på Den Norske Opera og Ballett. Föreställningen har allt. Framför allt är detta musikteater när det är som bäst. Scenografin kunde förtjäna en artikel för sig själv. Under ouvertyren ser vi en spräcklig blå-grå tablå som täcker stora delar av scenen. Efter ouvertyren blir den
Såg Norsk Barokkorkesters uppsättning av Acis och Galatea i afton. Skriver om den i Morgenbladet nästa fredag. Vill ändå här komma med en stark uppmaning till alla om att ni kommer er upp ur soffan på lördag eller söndag och ser den. Underbar! Mer info på: http://www.nbo.no/konserter.html
Det är svårt att sätta ord på min frustration över Poppeas Kröning på operan i Oslo utan att använda ett alltför respektlöst språk. Den musikaliska ledelsen var synnerligen medelmåttig. Monteverdis musik är oerhört rik. Operan är en av de riktigt stora i historien även om den inte fått den självklara platsen på parnasset som de
Frustrationer och minst en vits Read More »
Att föreställa sig – är inte det att se vad som inte finns framför en? Har vi inte konsten för att vi ska utmana vår förmåga att föreställa oss saker? Har vi inte konsten för att lära oss att se? Ibland tänker jag att musiken stämmer minst på detta, för musiken är den mest direkta.
Föreställning utan scenerier Read More »
Ingela Brimberg har ett tryck i rösten som är lika obevekligt som den ständigt närvarande floden Volga. Det handlar om Katja Kabanova – såväl operan som rollfiguren. Hon sjunger om hur hon inte har en egen vilja, men om hon hade en sådan skulle hon inte träffa sin Boris, vilken alls inte är hennes. Hade
Inte bara dränkt av vatten Read More »
«Det här är den värsta smörjan jag har sett. Det har ingenting med den riktiga Läderlappen att göra.» Guldhalsbandet hon bär är så stort att hon nog sitter ganska stelt i sin stol för att bära upp blotta vikten av det. Uttalandet är ett missförstånd. Tanken är dock utbredd. Den lyder ungefär så här:
Vad ska egentligen till för att göra Carmen aktuell idag? Jag talar om rollfiguren – inte om operan. Denna uttjatade rollfigur blir för mig bara en kliché. Hon är den inkarnerade sensualiteten, hon är friheten som inte kan fångas, hon är objektet som alla män begär, och hon är känslans fria vilja. Sagt med andra
Michaela – igen och igen Read More »
Bellini: I Capuleti e i Montecchi Netrebko, Garanča, Calleja, Bracci, Gleadow, Luisi (dir.), Wiener Symphoniker, Wiener Singakademie Deutsche Grammophon Jag vet inte vad jag skall säga den här gången. Jag är förälskad i såväl Anna Netrebko som i Vincenzo Bellini – och även mycket förtjust i Elina Garanča och Joseph Calleja. Egentligen är det ganska