Nyanser av sort og hvitt
Den nasjonale operas oppsetning av Bellinis I Capuleti e i Montecchi er briljant fra ende til annen.
Nyanser av sort og hvitt Read More »
Den nasjonale operas oppsetning av Bellinis I Capuleti e i Montecchi er briljant fra ende til annen.
Nyanser av sort og hvitt Read More »
Att Hui He sjunger Cio-Cio-San (Madama Butterfly) i återupptagningen av Madama Butterfly är helt fantastiskt. Kvinnan slog igenom med rollen, sjöng den på Madama Butterflys hundraårsjubileumsföreställning i Italien, och har gästat närmast samtliga av världens allra största operahus. Hon har något av det där exceptionella som även vi som lyssnar till mycket musik bara får
VM i Madama Butterfly Read More »
De tråkigaste operarecensioner jag vet att läsa är de som omtalar föreställningen som om den vore en konsert. Opera är en form av teater, och sången måste alltid sättas i ett dramatiskt perspektiv. Nu är jag emellertid nödd och tvungen att begå en sådan recension. Man kunde knappt höra sångarna i gårdagens Madama Butterfly i
I have criticized the Norwegian Chamber Orchestra so many times that I’ve become tired of repeating the criticism. I think that the core of the problem is the gambling leader. It is not the leader’s competence I question, but that they try to behave like a chamber ensemble when they do not manage to hold
Uttjänt orkester i ny skrud Read More »
I Rikard Bergqvists Trollflöjten på Göteborgsoperan är Taminos roll som ädel och modig prins kraftigt nedtonad. När ridån går upp befinner vi oss på en fest på landet. Tamino är otillpass. Han får inte kontakt med andra. Han förstår inte deras vitsar. Han talar med ett annat kroppsspråk och när han närmar sig någon uppstår
Nyskapande Trollflöjt Read More »
Eller jag kanske borde utbrista i ett halleluja för Stefan Herheim. Jag har just sett hans Xerxes och inser att jag diggar hans många ansikten mer och mer. Föreställningen – som kommer från Komische Oper Berlin och Deutschen Oper am Rhein som nu gästar Festspillene i Bergen – liknar på ytan ett traditionellt kostymdrama (Den
Eller jag kanske borde utbrista i ett halleluja för Stefan Herheim. Jag har just sett hans Xerxes och inser att jag diggar hans många ansikten mer och mer. Föreställningen – som kommer från Komische Oper Berlin och Deutschen Oper am Rhein som nu gästar Festspillene i Bergen – liknar på ytan ett traditionellt kostymdrama (Den Nye Opera
Om vi bortser från att opera är en form för musikteater så kunde vi säga att den nya Tristan och Isolde på Den Norske Opera og Ballett är en strålande föreställning. Det är svårt att finna övertygande Wagnersångare, och här är det en rad av aktörerna som passar som hand i handske för sina roller.
Strålande sång med tom regi Read More »
Det irriterar mig verkligen att vi gav det norska Kritikerlagets Kritikerprisen för musik 2007/2008 till regissören Stefan Herheim. Även om det inte finns en regel som säger att en konstnär inte kan få priset flera gånger är det en etablerad praxis att man endast kan få den en gång. Jag skulle nämligen gärna se att
Virtuos regi av Herheim Read More »
Lulu är ett av de operadramer där vi har en scen på scenen. I cirkusmanegen i operans öppning träder Lulu – ormen och domptörens farligaste djur – naken ut ur Edens lustgård. Genom stora delar av skådespelet har vi clowner på taket som stilla ackompanjerar händelserna. Dessa skrattretande typer orkestrerar verkligheten, som kanske inte är