Det är långt mellan konserterna där man har höga förväntningar som infrias. Mahler ligger i Jukka-Pekka Sarastes kärnrepertoar. Nionde symfonin tillsammans med Oslofilharmonin var helt i världsklass. Ta andra satsens burleska vulgariteter. Det svänger och är överdrivet så att vi drar upp mungiporna oavsett vi vill det eller inte.
Så snart jag kommer hem sätter jag på skivan där den norska nationaloperans orkester spelar Mozart-ouvertyrer under ledning av Rinaldo Alessandrini. Det var magi att höra honom med orkestern, och med hjälp av min ljudanläggning konstaterar jag raskt att det inte var en dröm. Jag har länge sett fram emot hans återkomst till Den Norske
5/11 2010, Oslo Konserthus Oslo filharmonien, Jun Märkl (dir.), Angela Hewitt (piano) Verk av Debussy och Ravel Jag lyssnar inte på klassisk musikk för att ha det trevligt. Orkestreringen av pianoverket Childrens Corner var just trevlig. Allt blev i det lilla formatet. Allt var svagt. Allt var med en tillbakadragen karaktär. Inget var dramatiskt. Ändå
En lite för vanlig kväll Read More »
«Vi visste vel ikke helt hva vi gjorde da vi, inspirert av et medlem av kongehuset, påkalte Frédéric Chopin og spurte hvordan han ville spilt Mazurkaene sine nå idag, om han hadde levd i 2010. Svaret han ga oss ble en utfordring, for å si det mildt. Men vi gjorde vårt beste, og her kommer
Tips! Konsert og samtale førstkommende tirsdag Read More »
I afton öppnade inomhussäsongen för allvar i Den Norske Opera og Ballett, och det hela var underbart. Paul Currans regi är visserligen helt traditionell. Egentligen tycker jag att det är svårt att kritisera sådan regi – och jag säger medvetet ”sådan” för det vi såg här har vi sett otaliga gånger. Det här är ett
Underbar operaöppning Read More »
Var på öppningen av Oslo Kammermusikkfestival i afton, och den konserten kan man säga mycket om. Jag ska dock låta min trut förbliva sluten och istället tipsa om att Il Complesso Barocco med Alan Curtis och Ann Hallenberg var knallbra. De har en helt egen konsert på söndag kväll (28/8) och det finns fortfarande biljetter.
Skulle jag skrivit en av de där böckerna med en titel som Tusen saker att vara tacksam för, då skulle jag tacka för mycken musik, och inte minst skulle jag bedyra min tacksamhet för all möjlighet vi har att ta del av historien genom inspelningar. Den politiska historien och den så kallade realhistorien kan vi
Tusen saker att vara tacksam för Read More »
Min erfaring med Nord-Amerikanske orkestre er at de holder et meget høyt teknisk nivå samtidig som de spiller ditto ujevnt. Selv en storhet som New York-filharmonien har dårlige dager, og på slike dager har de ikke mye å fare med. Hvis jeg skal peke ut nok en tendens hos disse orkestrene er det at de
Nord-Amerikas beste orkester? Read More »
Sist jag såg Enleveringen från Seraljen fick jag bevittna avskurna bröstvårtor, sånger rakt in i rollfigurernas fittor (ursäkta språket, men det harmonierar med föreställningens art), läderremmar och allsköns andra medel som försökte provocera publiken. Det lyckades, men inte när jag såg föreställningen på Festspelen i Bergen 2007. Några år tidigare, 2004, när föreställningen hade sin
Ett verk som inte längre är Read More »
Hur klingar barocken egentligen? Många skulle säkert börja med att säga att stråkinstrumenten inte ljuder lika starkt som de moderna stålsträngade instrumenten. Ännu tydligare är nog klangfärgen. Det låter smalare på något sätt. Tonen är mera omedelbar samtidigt som den är mera sårbar.
Barockensemble från Toronto Read More »