Skulle jag skrivit en av de där böckerna med en titel som Tusen saker att vara tacksam för, då skulle jag tacka för mycken musik, och inte minst skulle jag bedyra min tacksamhet för all möjlighet vi har att ta del av historien genom inspelningar. Den politiska historien och den så kallade realhistorien kan vi endast få åtkomst till genom skriftliga dokument och återberättanden. Med musiken är det annorlunda. Förvisso är inspelningen med Kissin som jag skriver om i den här artikeln dryga tjugo år gammal, men inspelningen utgör likafullt en direkt kontakt med den ursprungliga musikhändelsen. Många vill argumentera för att en inspelning är av mycket olik karaktär än ett levande framförande av musik är, och det stämmer nog, men jag vill ändå påstå att inspelningen kommer så nära det ursprungliga att vi borde hissna inför detta under.
Hur som helst, nu skulle det alltså handla om Kissin och en inspelning med honom från 1987. Jag är ett av hans fan sedan tidigare, och den här inspelningen styrker min beundran. DVDn öppnar med Lizst-transkriptioner av Schubert-sånger, och Kissin slår an en magisk stämning. Det är makalöst hur han tecknar stämningar genom sin sjungande ton och inte minst genom hur han behandlar musiken med perfekt organisk agogik. Här finns inget av den senare något excentriske Kissin. Istället är detta en demonstration i smakfullhet som de flesta måste kunna låta sig förföras av. När han däremot sätter igång med Schuberts Wanderer-fantasie irriterar jag mig. Han begår en del orytmiskheter i ackord-spelet som jag inte kommer över på en stund. Jag kan inte förstå hur den tid han förskjuter skulle ha ett musikaliskt syfte. Det är dumt, för sådana misstag gör att man lätt blir ofokuserad under en tid och därmed helt går miste om de faktiska förtjänsterna i hans tolkning. När jag väl inhämtar mig från min negativa inställning är jag fascinerad. Särskilt då han sjunger en melodi med rinnande svaga figurationer i diskanten, lätta som ljummet duggregnet mot din kind en sommardag, då blir jag svag i knäna.
En annan sida av honom vi också får möta på inspelningen är den virtuose och kraftfulle i Lizsts Ungerska rapsodi nr. 12. Förutom tonkaskaderna och ett oktavspel som alltid är energiskt men aldrig tungt eller våldsamt, hör vi de folkliga vulgariteterna ömsom såsom små eftertänksamheter och kraftfulla utbrott. Kissin är en av de riktigt stora och han kan gärna fylla flera av de posterna över de tusen tingen jag är tacksam över.
Evgeny Kissin (DVD)
Schubert, Brahms, Bach, Lizst, Gluck
Deutsche Grammophon
