200 år med «Glade jul» eller «Stille natt»
I kveld er det 200 år siden «Stille Nacht» så dagens lys. Les mitt essay om den i Klassekampen
Nyanser av sort og hvitt
Den nasjonale operas oppsetning av Bellinis I Capuleti e i Montecchi er briljant fra ende til annen.
Verklighetens spelregler
I Alan Lucien Øyens Fiction, som ikväll hade premiär på Festspelen i Bergen med Carte Blanche, är det en scen som dansas av två män och en kvinna. Till att börja med tar de tag i hennes ben och går
Hur Christian Ihle Hadland skall bli en legend
Christian Ihle Hadland är på flera sätt den norska pianist jag beundrar mest. Han har ett otroligt naturligt och smickrande sätt att musicera. Allt är runt och omsorgsfullt utskuret från tiden, och det här har jag redan skrivit om flera
Ännu ett Halleluja!
Det är sällsynt att få en så makalös upplevelse som jag fick igår med Herheims Xerxes. Att jag ikväll fick uppleva något annat på samma nivå är helt himmelskt. Jag är alltså på Festspelen i Bergen. Jag vet inte om
Sex Rex Xerxes
Eller jag kanske borde utbrista i ett halleluja för Stefan Herheim. Jag har just sett hans Xerxes och inser att jag diggar hans många ansikten mer och mer. Föreställningen – som kommer från Komische Oper Berlin och Deutschen Oper am
Vibrerande klang
Det är verkligen ovanligt att höra så tätt kammarmusikaliskt spel som det Ensemble Allegria får till. Schönbergs Verklärte Nacht är ett närmast omöjligt verk att spela i versionen för kammarorkester. Väven av stämmor är mycket tät, och varje stämma eller instrument är
En icke-recension av några som förtjänar bättre
Jag hade verkligen sett fram emot att skriva om Schola Cantorum, vilket är min favorit av norska körer. Det är med ett visst mått av stolthet att jag först gärna drar fram mitt omtalande av kören 2005 i Ballade.no (märkligt
20 år för att hitta Kathleen Ferrier
Första gången jag hörde Kathleen Ferriers namn var från en gammal pianolärare. Titt som tätt kom hon på tal av min lärare, och skulle jag lära något om musik så skulle jag lyssna på henne. Jag var en halvtrög student,
Att betyda för mycket
Dansen är begränsad i sina möjligheter till att referera språkligt, för att inte tala om hur lite den kan resonera. Samtidigt betyder dansen, liksom alla konstformer, sig självt. Poängen med dans är rörelsen. Det är ovanligt idag att välja att
En säregen vokabulär
Tämligen ofta visas det koreografier av paret Lightfoot och León på Den Norske Opera og Ballett. I år händer det i form av en afton med tre verk. De har ett unikt signum. De är lekfulla, uppfinnsamma men samtidigt besitter
Ännu ett Halleluja!
Det är sällsynt att få en så makalös upplevelse som jag fick igår med Herheims Xerxes. Att jag ikväll fick uppleva något annat på samma nivå är helt himmelskt. Jag är alltså på Festspelen i Bergen. Jag vet inte om jag
Six Rex Xerxes
Eller jag kanske borde utbrista i ett halleluja för Stefan Herheim. Jag har just sett hans Xerxes och inser att jag diggar hans många ansikten mer och mer. Föreställningen – som kommer från Komische Oper Berlin och Deutschen Oper am Rhein som
Interpretation som färskvara – om Harnoncourt och svårigheterna med att komma ihåg en tolkning
Efter att man går ut från en konsert kanske man trallar något man har hört på konserten, om det så är stilla i sitt inre eller faktiskt tonande eller sjungande. Men, är det tolkningen man har hört eller är det
Strålande sång med tom regi
Om vi bortser från att opera är en form för musikteater så kunde vi säga att den nya Tristan och Isolde på Den Norske Opera og Ballett är en strålande föreställning. Det är svårt att finna övertygande Wagnersångare, och här
Vibrerande klang
Det är verkligen ovanligt att höra så tätt kammarmusikaliskt spel som det Ensemble Allegria får till. Schönbergs Verklärte Nacht är ett närmast omöjligt verk att spela i versionen för kammarorkester. Väven av stämmor är mycket tät, och varje stämma eller instrument är närmast som
Pinsamt från Wienerfilharmonikerna (men det blev bättre)
Wienerfilharmonikerna kan spela sin Mozart baklänges i sömnen, och det kan särskilt sägas om den kanske allra mest spelade symfonin: Nr. 40 i g-moll. Orkestern har upparbetat en kollektiv kunskap där helheten av klangen är långt mer än summan av