Under dagarna innan jag gick för att se Giselle på Den Norske Opera og Ballett, har jag funderat på vad verket har att säga oss idag. När någon frågar sådant om musik blir jag ofta irriterad. Det är som om man försöker att få musiken eller föreställningen till att betyda något den inte är avsedd [...]

Ser du dansen eller dansarna?, frågar koreografen Rui Horta bokstavligt talat genom föreställningen Object Constant som dansas av Carte Blanche. Se på papperet, säger Ludwig Wittgenstein. Vad ser du?, frågar Wittgenstein. Det kan vara arkets yta, dess textur, dess färg, dess form, dess placering. Likaväl är det samma papper vi ser och talar om. Är [...]

Klassisk balett är en märklig konstform. Don Quixote inleds med en parodisk scen där Don Quixote slåss mot sin egen skugga i feberdrömmar för att rädda Donna Dulcina, en kvinna som endast existerar i litteraturens värld. För att skildra detta tillåts makalöst vältränade och skolerade dansare att dölja allt av sin explosiva kraft för att [...]

Blir den kulturella världen för liten i Oslo kan man resa till Sandvika. Åter befann jag mig på tåget ut från huvudstaden för att få en glimt av vad som händer på de internationella scenerna. Det var en storhet som danskompaniet La La La Human Steps som kommit, och med direktör Morten Walderhaug vid rodret [...]

Båda de i rubriken nämnda artisterna har geniala drag i sitt skapande, om än de verkar innanför helt olika grenar av konsten. Gaarder är oöverträffad med sina pedagogiska liknelser och idéer, och Strømgren är en mästare på att skapa situationer. Båda skapar alltså en handling som man inte kan annat än bli fullständigt medriven av. [...]

Ina Christel Johannessens Klokka 3 om ettermiddagen, som dansas av Carte Blanche, är en politisk föreställning med ett tydligt budskap. Programmet talar visserligen endast talar om stämningar, atmosfärer, tid, att arbeta med steg, etc., men man skall vara tämligen frånvarande för att inte gripa berättelsen. Vad som händer klockan femton är bundet till konfliktområden, och [...]

Konsten är flyktig, sägs det, men jag är sannerligen inte säker. Härom kvällen började jag nästan gråta över att i minnet återuppleva klangerna av en Pagliacci som de involverade förlorade kontrollen över. Det var på ett bra sätt, alltså, det att de förlorade kontrollen. I själva operan spelas en kontrapunktisk dialog upp mellan fiktion och [...]

Kanadas nationalbalett håller till i Toronto, och i juletider gör de såsom alla andra baletter: de framför Nötknäpparen. Föreställningen är ypperligt underhållning. Det är ett härligt spektakel med glittrande scenografi, med kanoner som skjuter konfetti på publiken, med en säng som svävar över scenen och in i drömvärlden, med barn som presterar underhållningsvåld, med trollkonst, [...]

Så säkrade dansarna på Nasjonalballetten att det åter blir jul. Ännu en gång framför de Nötknäpparen, vilket är en härlig tradition. Det är dessutom underbart att komma i ett opera- och baletthus som sjuder av publikens entusiasm, och där barn och unga är i ett markant flertal. Lika härligt är det