De tråkigaste operarecensioner jag vet att läsa är de som omtalar föreställningen som om den vore en konsert. Opera är en form av teater, och sången måste alltid sättas i ett dramatiskt perspektiv. Nu är jag emellertid nödd och tvungen att begå en sådan recension. Man kunde knappt höra sångarna i gårdagens Madama Butterfly i […]
I have criticized the Norwegian Chamber Orchestra so many times that I’ve become tired of repeating the criticism. I think that the core of the problem is the gambling leader. It is not the leader’s competence I question, but that they try to behave like a chamber ensemble when they do not manage to hold
Uttjänt orkester i ny skrud Read More »
I förra veckan var jag i Stockholm för den nordiska kongressen för musikvetenskap som går av stapeln vart fjärde år. Jag måste säga att jag börjar bli en ganska råbarkad konferensdeltagare. På vägen har gjort mig ganska många reflektioner över varför jag fortsätter att resa på konferenser, och jag är inte alltid övertygad om vikten
Kongress-prat och något om Artistic vs. Performance Research Read More »
Jag har inte förstått varför man skall ta betalt för programhäften. Summorna som kommer in är alltför små för att det skall vara administrationen värt. De stora slantarna kommer in genom annonsörer och sponsorer som får visa sig fram i häftet, och vore det inte en bättre idé att ge dem maximal exponering genom att
Sällsynt meningsfullt programhäfte Read More »
I Rikard Bergqvists Trollflöjten på Göteborgsoperan är Taminos roll som ädel och modig prins kraftigt nedtonad. När ridån går upp befinner vi oss på en fest på landet. Tamino är otillpass. Han får inte kontakt med andra. Han förstår inte deras vitsar. Han talar med ett annat kroppsspråk och när han närmar sig någon uppstår
Nyskapande Trollflöjt Read More »
Christian Ihle Hadland är på flera sätt den norska pianist jag beundrar mest. Han har ett otroligt naturligt och smickrande sätt att musicera. Allt är runt och omsorgsfullt utskuret från tiden, och det här har jag redan skrivit om flera gånger i Morgenbladet. Även om han är makalös har jag tagit mig friheten att kritisera
Hur Christian Ihle Hadland skall bli en legend Read More »
Det är sällsynt att få en så makalös upplevelse som jag fick igår med Herheims Xerxes. Att jag ikväll fick uppleva något annat på samma nivå är helt himmelskt. Jag är alltså på Festspelen i Bergen. Jag vet inte om jag upplevt så tätt ensemblespel som vad Mahler Chamber Orchestra presterade. Rondot i sista satsen
Ännu ett Halleluja! Read More »
Eller jag kanske borde utbrista i ett halleluja för Stefan Herheim. Jag har just sett hans Xerxes och inser att jag diggar hans många ansikten mer och mer. Föreställningen – som kommer från Komische Oper Berlin och Deutschen Oper am Rhein som nu gästar Festspillene i Bergen – liknar på ytan ett traditionellt kostymdrama (Den
Det är verkligen ovanligt att höra så tätt kammarmusikaliskt spel som det Ensemble Allegria får till. Schönbergs Verklärte Nacht är ett närmast omöjligt verk att spela i versionen för kammarorkester. Väven av stämmor är mycket tät, och varje stämma eller instrument är närmast som en solistgrupp att betrakta. Komplexiteten är därmed så hög att verket närmast skriker
Jag hade verkligen sett fram emot att skriva om Schola Cantorum, vilket är min favorit av norska körer. Det är med ett visst mått av stolthet att jag först gärna drar fram mitt omtalande av kören 2005 i Ballade.no (märkligt nog är artikeln nu flyttad till MICs sidor, läs den här). Kören då var närmast
En icke-recension av några som förtjänar bättre Read More »