3. mai 2009

Ingela Brimberg har ett tryck i rösten som är lika obevekligt som den ständigt närvarande floden Volga. Det handlar om Katja Kabanova – såväl operan som rollfiguren. Hon sjunger om hur hon inte har en egen vilja, men om hon hade en sådan skulle hon inte träffa sin Boris, vilken alls inte är hennes. Hade […]

«Det här är den värsta smörjan jag har sett. Det har ingenting med den riktiga Läderlappen att göra.» Guldhalsbandet hon bär är så stort att hon nog sitter ganska stelt i sin stol för att bära upp blotta vikten av det. Uttalandet är ett missförstånd. Tanken är dock utbredd. Den lyder ungefär så här: