Verbier Festival. Highlights 2007
Massor av superkändisar medverkar
Medici Arts
Hade jag varit på plats på Verbier-festivalen hade jag säkert skrivit hem och varit överväldigande begeistrad. Jag hade säkert skrivit något om den oerhörda koncentrationen av storheter, såom Argerich, Freire, Grimaud, Bell, Capucon, Vogt, Quasthoff, Kissin, Maisky och många andra. Jag hade nog skrivit om festivalstämning som gick att ta på, om ögonblickets konst, om att musicera på död och liv, om chanstagande, om succé och om vågade projekt som brast.
Men jag var inte på plats. Istället sitter jag hemma i soffan och ser på en fest jag inte deltog i. Jag ser något som kunde ha varit speciellt. Jag skulle gärna höra Kissin spela Horowitz’ Carmen-variationer. Detta verk är ju så knutet till maestro Horowitz själv att det är en begivenhet att höra det med någon annan. Ja, jag skulle gärna göra det om jag var på plats och kände vad som stod på spel. När jag sitter i soffan och allt är fäst till bytes och bits på en dvd är Kissin bara en blek kopia utan varken Horowitz’ charm eller teknik. Quasthoff gör tre lysande sånger från Dichterliebe, men så är inte Grimaud poeten att arbeta med. På plats hade jag kunnat fördjupa mig i Quasthoffs utstrålning och äkthet. I soffan tänker jag mera på Gerald Moore, Bengt Forsberg och andra som kan utmana sångarna från pianopallen. Jag kunde fortsatt men vill hellre fortsätta se saker som ger mening för mig.
Att ljudkvaliteten inte är den bästa understryker också hur utanför jag känner mig. Den här utgivelsen fungerar säkert bra som visitkort för festivalen. För de som var på plats kan det också kanske vara kul att ha med sig ett minne – såsom ett Eiffeltorn i plast – men att köpa en sådan souvenir från en turistmagnet jag inte fastnat i är absurt.
