[vc_row][vc_column][vc_column_text]
Musikforskning – mest om stillhet
[/vc_column_text][/vc_column][vc_column width=»1/2″][vc_column_text]
Vad då?
2013 sade jag upp mitt arbete som postdoktor vid Norges Musikkhøgskole (NMH). Vid sidan av forskningen var jag ledare för NMHs satsningsområde ”Den medskapende musiker”, som organiserade 40-50 anställda vid NMH i sin konstnärliga forskning (artistic research/kunstnerisk utviklingsarbeid).
Min doktorsgradsavhandling handlade om John Cage, om stillhet, och mycket om 4’33’’.
Jag har alltid varit intresserad av hur man kan skriva en musikvetenskap som tar musikerns kompetens på allvar. 2014/15 gjorde jag ett dokumentationsprojekt av Are Sandbakkens och Kristin Fossheims tolkning av Schumanns Dichterliebe (länk kommer när NMH får färdigt websidorna). Det gav mersmak att arbeta på NMH igen, och det är inte omöjligt att jag kommer att ha framtida uppdrag där.
För framtida forskare
Här hittar du mina projektbeskrivningar/ansökningar till såväl mitt PhD-projekt som till postdoktortjänsten jag senare hade. När jag själv skrev min första ansökning sökte jag intensivt efter exempel på lyckade ansökningar, men jag hittade inte några. Dessutom var det få som önskade dela sina ansökningar, och jag förstod inte helt varför. Det kändes mycket konstigt att skriva den första ansökningen, för jag skulle skriva i en genre jag aldrig hade läst. Så, skall du skriva en ansökning får du gärna läsa två (ganska olika) exempel från genren här.
PS. Jag skrev till slut min doktorsgradsavhandling om något annat än vad jag ansökte om.
Min avhandling
Ta kontakt för att beställa Elaborating Nothing. John Cage’s Aesthetics of Silence. Priset är självkostnadspris plus porto.
[/vc_column_text][/vc_column][vc_column width=»1/2″][vc_column_text]
Mina två stora hjältar
John Cage, 1912-1992
John Cage var en otrolig stilist. Jag har aldrig skrattat så innerligt av att läsa om livets stora mysterier som när jag läst honom. Jag minns fortfarande var jag satt och vilken känsla jag hade i kroppen när jag läste hans ”Lecture on Nothing”, vilket jag menar är Cages bästa verk.[/vc_column_text][vc_single_image image=»2209″ img_size=»full» alignment=»center»][vc_column_text]Daisetz Teitaro Suzuki, 1870-1966
D.T. Suzuki var också en makalös stilist, och tillika Cages läromästare. Både Cages och Suzukis zenbuddism rör sig i landet där förståndet inte längre räcker till. Jag minns när jag läste An Introduction to Zen Buddhism av Suzuki, och hela tiden undrade när han skulle komma till saken, och likaledes minns jag hur jag kastade boken i väggen av frustration när den kommit till slut och jag inte var ett dugg klokare.[/vc_column_text][vc_single_image image=»2257″ img_size=»full» alignment=»center»][/vc_column][/vc_row]