Tja…

23/3 Oslo Konserthus
Dame Kiri Te Kanawa, Jonathan Popp
Verk av Mozart, Strauss, (Canteloube, Gustavino, Ginastera och Puccini)

Jag är mycket glad för att Dame Kiri Te Kanawa kom till Oslo som en del av prestigetunga Konserthusserien. På sitt allra bästa klarar hon av att viska fram natten. Hon visar hur alla ljus, alla blommor, alla färger blir bortförda, och hur bäckens silver och katedralens glimrande koppartak fördoftar. Jag talar förstås om Strauss-sången Die Nacht. Ja, så var det på sitt bästa, men för att höra detta måtte man «lyssna bort» en hel rad aspekter hos henne. Lyckas man med det framstår hennes röst som en vidunderlig skugga av en storhet hon en gång besuttit.

Om man inte lyckas, vilket var helt omöjligt i de fyra Mozartsånger hon sjöng, då framstod hon med en mycket ojämn röst. Klangen verkade växla med vad hon råkade få fram där och då, snarare än hon att hon färglade med sin konstnärliga integritet. Till hennes försvar skall sägas att hon är en musiker av rang, i alla fall var hon det för tjugo år sedan. I afton hörde vi dock lite för många brutna legaton, toner som växlade färg samt intonationsproblem. Jag hoppas att det blev bättre efter paus. Ändå är jag glad över att hon kom till Oslo. Det var nämligen fullsatt, och vi får hoppas detta ger Konserthuset ekonomiskt spelrum till att våga satsa på att ta hit flera riktiga storheter såsom Netrebko.

DEL

LEGG IGJEN ET SVAR