Oväntat möte

1/12, Oslo Lufthavn, Gardermoen, Gate 23
Kammerpikene, Liv Skrudland (dir.)
Vem kan segla och andra julsånger

Vill du få mig att gråta, sjung så för mig. Jag lovar att jag lyssnar igenom skolering. Huruvida du sjunger falskt eller med fett vibrato rör mig inte. Vad jag bryr mig om är att du står framför mig och sjunger just för mig. Jag skriver nu inte metaforiskt. Det här handlar inte om att jag önskar känna en särskild närvaro från en Diva Divissimo i en stor konsertsal. Nej, jag talar om det lilla mötet när någon faktiskt står framför mig och inte bara sjunger, men de sjunger just för mig.

Sist det hände var härom kvällen. Platsen var på Gardermoen, närmare bestämt vid Gate 23. De bara stod där och sjöng. Enstämmigt var det, och sången var Vem kan segla. Men även den nakna melodin, den utan ackompanjemang, utan motstämmor eller kontrapunkt kan röra. Den kan vidröra. Emellertid handlade det inte här om att Kammerpikene berörde bara genom att de spontansjöng för väntande passagerare. Nej, de hade närvaro eller själ i klangen, eller vad vi nu skall kalla det. När så motstämman kom in var det inte med någon tvekan. Lika naturligt som vi svarar på tilltal, så kom den in med självklarhet och renhet. Detta var riktigt bra. Jag börjar leta i körgeografin. Gate 23. Flyget skall till Narvik/Harstad. Kan det vara Vokal Nord? Nej, det är ju bara kvinnor. Kanske är det en kör som skall dit på besök, men nej, en del har passen i sin hand, så det måste vara en hemvändande kör.

Jag och mina lyckliga medpassagerare fick bara bevittna efterfesten den här kvällen. Den stora händelsen ägde rum i Prag där de vann 18th International Festival of Advent and Christmas Music with Petr Eben Prize 2008. De påstod att det var första gången de deltog i en tävling, och från det lilla jag hörde var priset välförtjänt. Kammerpikene gav mersmak, och jag hoppas deras pris ger dem möjlighet att visa sina konster utanför Vesterålen. Det är långt flera än regndränkta norrmän från nord som kan ha glädje av detta. Norge är sannerligen ett rikt land med sådana kapaciteter långt bortom allfarväg.

DEL

1 KOMMENTAR

  1. Ja, jeg kjenner Kammerpikene fra deres konsert i den gamle Hadsel kirke så sent som for 14 dager siden. Du var nok heldig som traff på dem så langt hjemmefra.

    Jegselv var så heldig å få dem med på urframføringen av mitt epitafio over Srebreniza i 2005 – og de har utviklet seg mye siden da.

    Takk for en fin tekst om om ditt møte med dem.

LEGG IGJEN ET SVAR