Lulu är ett av de operadramer där vi har en scen på scenen. I cirkusmanegen i operans öppning träder Lulu – ormen och domptörens farligaste djur – naken ut ur Edens lustgård. Genom stora delar av skådespelet har vi clowner på taket som stilla ackompanjerar händelserna. Dessa skrattretande typer orkestrerar verkligheten, som kanske inte är […]
Under sin Vinternattfestival har Det Norske Kammerorkester funnit en rad strålande konsertkoncept som framförs under fyra intensiva dagar. Ett av dessa är att spela med Ingun Bjørnsgaard Prosjekt. Jag tänker ändå koncentrera mig om vad kammarorkestern presterade under den här dansförställningen. Egentligen borde det varit helt extraordinärt bra. De har makalösa musiker i ensemblen, men
Jag vet verkligen inte hur jag skall förhålla mig till Benjamin Brittens The Rape of Lucretia, och därmed vet jag heller egentligen inte hur jag ska kunna kritisera uppsättningen på Den Norske Opera og Ballett, så jag ska försöka att säga så lite som möjligt i den här texten.
Urtråkigt ger mersmak Read More »
Så gör de alla, ja i alla fall fall kvinnorna. Eller? I Ole Anders Tandbergs värld öppnar andra akt av Cosí fan tutte med att alla, kvinnor som män, kopulerar i tält. Mycket är kollektivt i den här föreställningen. Klipper en i kören gräs, så klipper alla gräs. Ligger en och slöar i en fåtölj
Mozart ger biologilektion Read More »
Bakgrunden till Magnus Lindbergs nya verk Graffiti är jätteroligt. Det består av ett urval av 63 små skriverier som folk begick i det gamla Pompeji, innan staden täcktes av lava. ”Jeg har snue”; ”Paris var her”; ”Myrtis, du er god til å suge”, ”Den beste fiskesausen” och mycket annat har funnit den snart 2000 år
En avsugning och världens beskaffenhet Read More »
Vanans makt är stor. Tydligen är den så pass stor att man kan tänkas ropa bu efter en föreställning. Det hela gäller Stockholmsoperans besök i Oslo med Glucks Orphée i regi av Mats Ek. Självklart hade de buande fel, men jag är ändå tacksam att vi fick se konst som berörde och upprörde så pass
Bu och bravo till Mats Ek Read More »
Visserligen visste jag redan tidigare att jag var förälskad i Anna Netrebko, men när jag ser I Puritani vet jag det ännu mera. Operan är egentligen en vits. Maken till tunn handling får man leta länge efter. Förvisso är dess historiska bakgrund allvarlig till tusen, och kärlek är likaså ett tema att ta på yttersta
Julen närmar sig med stormsteg, och framför mig på bordet ligger den mest imponerande norska bokutgivningen jag sett på länge. Norges opera & balletthistorie är skriven för första gång. Resultatet är ett på alla sätt mastodontiskt praktverk, och mitt ’argh!’ har två sidor.
Att konst inte kan kvantifieras är knappast en nyhet. Ändå skulle man kunna kritisera tolkningen som en skandinavisk bas gör av Furst Gremin för att den saknar djup och tyngd. Det måste mullra i basen och vibratot måste ha en viss form. Övertonsspektret måste vara på ett speciellt sätt så att det klingar av hundratals
Kulturellt kapital Read More »
När Renée Fleming viskar såsom hon gjorde i ”J’ai versé le poison” från Massenets Cléopâtre, då uppvisar hon röstkvaliteter som är helt unika i världen. Som få andra sopraner kan hon få ett lågt register att klinga övertygande och bärande, trots att hennes röst är mycket återhållsam. När Fleming gästade Oslo konserthus började aftonen med
Få artikler om klassisk musikk og annet spennende