Bottennapp

Madama Butterfly_2012_Foto_Erik_Berg

De tråkigaste operarecensioner jag vet att läsa är de som omtalar föreställningen som om den vore en konsert. Opera är en form av teater, och sången måste alltid sättas i ett dramatiskt perspektiv. Nu är jag emellertid nödd och tvungen att begå en sådan recension. Man kunde knappt höra sångarna i gårdagens Madama Butterfly i Den Norske Opera ogBallett. Antingen sjöng de för full hals och det klingade minst sagt medelmåttigt, eller så drunknade de i John Helmer Fiores svulstiga orkesterklang. Det var inte något fel på vad Fiore höll på med, men hellre var det sångarna som borde haft mer tryck.

Då kan man ju tänka sig att en säkerligen högt betald inhyrd Olga Guryakova, som sjöng Butterfly själv, skulle göra aftonen värd besväret av att sitta inomhus i en sensommarkväll som var så varm att man hade önskat tillbringa den i operans ypperliga uteservering. Förvisso hörde man henne väl, men det talar dock inte till hennes fördel.

Hon var fel person till sin roll. Vibratot var stort och okontrollerat, och även om hennes dynamiska omfång var brett så gick det allt annat än jämnt mellan registren. Inte bara var hennes svulstigheter (och nu används ordet alltså med helt andra förtecken än när jag omtalade Fiore) helt oförenliga med den femtonåriga rollfiguren Butterfly, men som helhet var det ganska omusikaliskt och det bidrog alls inte till att förmedla ett drama med hjälp av sång.

Henrik Engelsviken var inte stark nog som Pinkerton och han var tvungen att ge mer dynamik än hans skönklang kunde bära. Höjdpunkterna i föreställningen var Yngve Søberg (Sharpless) och IngebjørgKosmo (Suzuki) som båda hade en god stilförståelse och som heller inte pressade sig över sin kapacitet. Man kunde ändå önska att de bar bättre över orkestern. Den absoluta höjdpunkten var därmed konsertmästare Øyvind Bjoråsviolinsoli i föreställningen. Han svävade över orkestern med en självklar klanglig auktoritet, med ett smakfullt vibrato, och i en stil som perfekt passar den dialogen han har med Fiore och orkestern som helhet. Så skall musik framföras.

Tillbaka till inledningen. Jag klarar inte av att se förbi den eländiga castingen på den här föreställningen, och därmed klarar jag heller inte helt av att mena något om regin. Det är trist för opera borde vara långt mycket mer. Skall du på operan i Oslo just nu bör du hellre gå på balett.

DEL

1 KOMMENTAR

LEGG IGJEN ET SVAR