Att komma ut ur skåpet

Violinisten Ørnulf Boye Hansen har nu blivit offentlig med sin hemlighet. Faktum är att han länge haft en tolerant familj, något som också gäller hans vänner. Han har kunnat utöva sin något annorlunda musikaliska läggning i trygg förvissning om att de inte ser ned på honom, att de accepterar honom som människa och musiker även om han emellanåt utövar musik genom att vissla. Tydligen har han underhållit sina nära med denna konst han kan, men det hände bakom lyckta dörrar, ty Boye Hansen fruktade att hans musikerkollegor skulle kunna döma honom alltför hårt för dessa hans musikaliska sidosteg. Nu är han pensionär och har väl knappast behov av att bygga karriären vidare. Dessutom lever vi i ett långt mera mångkulturellt samhälle än den gamle violinprofessorn växte upp i och byggde sin karriär i. På äldre dagar har han låtit sig övertalas till att spela in sina konster, och resultatet är en söt liten sak på dryga halvtimmen där Boye Hansen visslar kända klassiska melodier.

Ärligt talat vet jag inte hur jag ska kritisera den här plattan. I Montis Czardas får vi ett sublimt ögonblick mot slutet där Boye Hansen visslar i duett med en flageolett på sin violin. Han har några härliga stunder med improvisation, som där han visslar ett tremolo i Gershwins Summertime eller för den delen är det underbart när han bryter ackord i Mozarts Alla Turca. Kanske komma-ut-ur-skåpet-liknelsen kunde föras vidare till hans tolkning av Carmens Habanera, där hon förklarar hur fri kärleken är och således också flörtar och kanske direkt ber om att bli förförd. Emellertid vet jag inte vad jag skall säga om Boye Hansen som Zigenarkvinna och förförare. Skivan ägnar sig kanske bäst att lyssna till sent på nattimmarna med några glas vin i kroppen.

Whistling Classical Pieces
Ørnulf Boye Hansen (visslare), Einar Steen-Nøkleberg (piano), Jon Faukstad (ackordeon), Roger Andreassen (orgel)
Bergen Digital Studio

DEL

LEGG IGJEN ET SVAR