Är jag en latmask?

Kanske är det dåligt gjort, och kanske det gör mig till en dålig kritiker, men tämligen ofta orkar jag inte lyssna igenom hela skivor. Faktiskt är det hellre regeln än undantaget. Jag bedyrar dock att jag inte väljer att skriva om utgivelser som jag uppenbarligen inte kunnat ta på allvar. Häromdagen var jag på en föreläsning med Erling Guldbrandsen där han nämnde att det finns ungefär 150 inspelningar av Mahlers andra symfoni. Jag tänker också på Per Dahls arbete med drygt 300 inspelningar av Griegs Jeg elsker deg. Allt som finns inspelat är helt enormt. Livet är helt enkelt för kort till att inte vara oerhört kräsen till vad man lyssnar på.

Jag diggar Gergiev. På sitt bästa har han en oerhörd kontroll, en djup kunskap och en demonisk utstrålning som får hans orkestrar att glittra. Men Gergiev har alltför många arbetsgivare. Det händer visst att han hinner med att arbeta i upp till tre länder på en dag. Därmed är han nog en dirigent som passar för en London-orkester, då dessa orkestrar är ökända för sin korta övningstid. Resultatet av denna Mahlerskivan är en ganska slapp läsning av partituret, och han övertygar alls inte känslomässigt – i alla fall inte i första satsen, vilket var så långt jag kom.

Mahlers sjunde symfoni
Valery Gergiev (dirigent), London Symphony Orchestra
LSO Live

DEL

LEGG IGJEN ET SVAR